Minna
Efter nårra timmar när vi äntligen kommit tillbaka från donken kommer läkarna ut genom rummet.

"Kan vi be om att få prata med er??" Frågar läkaren artigt.

"Ja visst" säger Olivia och försvinner tillsammans med Jonny och en manlig läkare bakom ett hörn.

Olivia, Milas mamma (ska testa detta haha)

"Det är såhär att Emilia har blivit opererad nu, men det har blivit något fel vid tarmen" börjar läkaren som presenterat sig som Karl.

"Kommer hon klara sig" utbrister jag och känner tårar hota bakom ögonen.

"Vi vet inte det längre. Hon har hamnat i koma och vi vet inte när eller om hon kommer vakna igen" säger han sorgset och jag faller mer på knäna på golvet och brister ut i gråt.

"Jag är verkligen ledsen" säger Karl och sätter sig bredvid mig.

Martinus
"Hoppas hon klarar sig!" Säger Minna för säkert 100 gången.

Jag går fram och tillbaka med en Marcus efter mig som varsamt försöker lugna ner mig.

Jag hoppar till då jag har snyftande ljud men tänker inte direkt på vart o vem det är så ja fortsätter vandra i korridoren oroligt.

Snart blir Olivia, Jonny och läkaren synlig och man ser klart o tydligt att Olivia gråtit.

"Hur mår hon!" Ropar Bina så fort hon får syn på dem.

"Vi får hoppas bara. Något gick fel under operationen" säger Jonny då
Olivia ser ut att svimma när som helst.

"Hon ligger i koma så dem vet inte längre när och om hon kommer vakna" fyller Olivia stammigt i.

Jag sätter mig pladask ner på första bästa stol och låter mina tårar rinna.

Tänk att jag kanske aldrig få se Milas vackra ansikte som jag ännu älskar.

Jag har såklart inte kommit över henne även om jag vill kunna de.

Men det är omöjligt. Jag älskar henne...

"Det är dags att gå hem nu hörni" säger Olivia med en sorgsen ton.

"Jag går ingenstans. Jag tänker va här när hon vaknar!!!" Skriker jag högt och folk runt om oss kollar på mig.

"Men gubben vi må-" jag avbryter ilsket.

"Jag stannar! Förstått!?" Ropar jag ilsket ut.

"Om vi hör me personal kan dem säkert skjutsa in en extra säng till Mila och ni kanske kan hämta kläder och saker till Martinus??" Säger Olivia och kollar på mina föräldrar som ser ut att tänka.

"Okej vi gör väl så" säger mamma tillslut o ja tacklar mig snabbt in i en kram av henne.
*
Efter jag packat o kommit tillbaka till sjukhuset går jag in i Milas rum.

Jag drar i en stol som snart står vid Milas säng.

Jag sätter mig försiktigt ner och tar hennes kalla hand.

"Mila. Förlåt för allt jag gjort. Jag älskar dig. Jag kommer va här när du vaknar. För mig finns det inga om utan jag vet att du kommer kämpa. Jag önskar du hörde mig men Mila. Du är dem ända jag vill älska. Du är den jag vill tillbringa min tid med. Den jag alltid kommer att älska"

Emilia
Jag ligger i en djup sömn. Som också kallas koma.

Plötsligt hör jag en stol sättas vid mig och att en mjuk hand snart tar tag i min kalla hand.

Snart börjar även en röst prata..
Martinus röst...

"Mila. Förlåt för allt jag gjort. Jag älskar dig. Jag kommer va här när du vaknar. För mig finns det inga om utan jag vet att du kommer kämpa. Jag önskar du hörde mig men Mila. Du är dem ända jag vill älska. Du är den jag vill tillbringa min tid med. Den jag alltid kommer att älska"

Åh Martinus. Jag hör dig. Jag älskar dig och kommer aldrig ge upp...

Asså ja älskar slutet. Hon älskar Tinus o Tinus älskar Mila.
Varning för stavfel
Hoppas hon klarar sig 😭
XOXO - L <3